Om mig

 Projekt blå bandet på 22 dagar

Jag har sedan början av 1990-talet gillat att paddla havskajak, redan från början har långa
sträckpaddlingar fascinerat mig. Det är härligt att paddla, men det extra kul att ta sig en lång sträcka.
Upplevelsen är att sitta i kajaken och njuta av naturen, så långa paddeldagar är sköna paddeldagar.
Detta gjorde att jag redan från början haft en längtan att paddla ”blå bandet”.  Eftersom jag är en
utpräglad tävlingsmänniska som älskar att testa mina gränser är steget naturligt att fundera på om
det går att göra snabbare än någon annan har gjort det.

Vem är jag?

Jag är 48 år uppvuxen i Halmstad och har alltid älskat havet och friheten. Jag idrottade mycket när jag växte upp och blev en ganska duktig elitlöpare. Tyvärr tog idrottskarriären slut för fort på grund av skador och andra intressen. Det blev istället mycket skidåkning och klättring vid sidan av jobbet som brandman. När jag flyttade till Stockholm 1992 började jag också paddla och köpte min första
havskajak. Både när det gäller vandring och paddling har jag gillat långa turer gärna ensam.

Idag har jag två barn som är åtta och tio år och en underbar fru. Familjen präglar det mesta av livet
och är det viktigaste men vi tycker alla det är viktigt att ha egna projekt. Sista tio åren har det blivit mindre turpaddling och mer löpning. Vårt fritidshus ligger nära vattnet så paddlingen bli numera i form av timmes långa morgonturer i motionskajak under somrarna. Jag tränar däremot löpning både hårt och rationellt, springer fortfarande milen på 35 minuter, så jag är van att pressa kroppen.  Detta tror jag är en bra tillgång under förberedelserna på blå bandet.

Varför paddla så långt?

Min mamma brukar ibland beklaga att jag inte kan göra något med måtta. Det stämmer nog ganska
bra. När jag började löpträna igen efter 20 års uppehåll ville jag prova om jag kan bli sverigebäst i min åldersgrupp. Att testa sina gränser fascinerar mig, tyvärr har jag som sagt lite svårt för det där med lagom. Jag tränar gärna lite för mycket därför tror jag skonsamma idrotter passar mig bäst. Nu har jag fått lite problem med mina vrister så paddling passar alldeles utmärkt att lägga energin på.

Förra sommaren paddlade jag mycket och fick på nytt en längtan efter att göra en långtur. Jag
nämnde blå bandet för min fru, trodde knappast på ett större bifall med tanke på att det kommer ta
större delen av vår gemensamma semester. Men istället sa hon ”det måste du göra, det är ju du”. I
planen att paddla runt svenska kusten ingår det naturligtvis att försöka göra det på rekordtid. Jag har
ju svårt ”att göra saker med måtta”.